Ett slutförvar måste hålla i cirka hundra tusen år. Först då anses radioaktiviteten i bränslet ha klingat av tillräckligt mycket.
Illustration: Mats Herndahl, SKB
Enligt planerna ska det använda kärnbränslet förvaras i stora cylindrar av koppar. De är ca fem meter höga och har både botten och lock. Kopparväggen är ca fyra cm tjock.
Fem hundra meter ner i urberget ska ett system av tunnlar sprängas ut. På golvet i varje tunnel borras hål rakt ner. Meningen är att kopparkapslarna ska sänkas ner i separata hål. Mellan berget och kapseln kommer det att finnas en sorts lera som sväller i vatten. Då blir det tätt när grundvattnet börjar stiga.
Förutom kopparkapslarna och den naturliga svällande leran, så är själva bergsmassan mellan förvaret och jordytan ett skydd i sig.
Det som är viktigast för säkerheten är bergets kvalitet och vattenflödena i berget. Man gör en säkerhetsbedömning. I den ingår t ex risken för framtida jordbävningar eller framtida istiders påverkan. |
|